Glimmingehus, kuverttallrik i tenn från Munka Tenn

Glimmingehus, kuverttallrik i tenn från Munka Tenn

Underläggstallriken är en praktisk del på middagsbordet. Den skyddar bordet från värme såväl som fläckar då man råkar spilla.

Glimmingehus underläggstallrik höjer också dukningen till  en annan nivå och är en klassiska högpolerade kuverttallrik i tenn! Till  skillnad från silvertallrikar / silverpläterade underläggstallrikar  behöver de inte heller putsas utan håller sig skinande i många år.

Med  en vikt  av 0,65 kilo är detta en underläggstallriken för  att skapa ett lyxigt intryck. Den har en diameter på standardmässiga 30 cm och är  tillverkad av blyfritt tenn.

Glimmingehus är kuverttallriken som skapar  ett bord som utstrålar lyx och stil. Med sin vackra högpolerade finish  kommer detta att vara en stor hit på dina middagar. eller varför inte ha  den framme jämt som en del i matbordets dekoration, även när det inte  är middag!

Lite historia om tenn och tenntallrikar / tennfat

Forntida ursprung
Användningen  av tenn, en legering främst bestående av tenn blandat med små mängder  koppar, antimon och ibland bly (vänligen notera att det tenn vi använder  är blyfritt och därför också matsäkert), går tillbaka till bronsåldern.  Arkeologiska fynd visar att tenn användes av egyptierna så tidigt som  1450 f.Kr. De använde tenn för att tillverka en mängd olika föremål,  inklusive tallrikar, skålar och andra redskap.

Romerska tiden
Under  den romerska perioden blev tenn mer utbrett i hela Europa. Romerska  tennföremål, inklusive tallrikar och koppar, har hittats på olika  arkeologiska platser. Tenn föredrogs för sin hållbarhet och relativt  enkla tillverkning jämfört med andra metaller. Legeringen var särskilt  populär bland medel- och överklassen.

Medeltiden
I  medeltida Europa, särskilt från 1100-talet och framåt, blev tenn det  föredragna materialet för bordsporslin bland de rika. Tennfat, ofta  graverade med intrikata mönster, var vanliga i adelsmäns och förmögna  köpmäns hushåll. Under denna period etablerades också gillen som  reglerade kvaliteten och produktionen av tennföremål.

Renässansen
Renässansen,  som sträckte sig från 1300- till 1600-talet, såg att tennföremål för  det dukade bordet blev ännu mer utsmyckade och konstnärligt  betydelsefulla. Mönstren på tennfat blev mer detaljerade och innehöll  ofta scener från mytologin, bibliska berättelser eller heraldiska  symboler. Tenn blev också mer tillgängligt för den framväxande  medelklassen under denna period.

1600- och 1700-talet
1600-  och 1700-talen markerade toppen av tennets popularitet i Europa och  koloniala Amerika. Tennfat var allmänt förekommande i hushållen, och  framsteg inom hantverkstekniker ledde till ett större utbud av former  och storlekar av tennföremål. Dock började införandet av porslin från  Kina och förbättrad glasproduktion utmana tennets dominans.

1800-talets nedgång
Under  1800-talet började tennets popularitet avta på grund av flera faktorer.  Den industriella revolutionen medförde massproduktionstekniker som  gjorde porslin, glas och försilvrade föremål mer överkomliga.

Modern tid
Under  1900- och 2000-talet upplevde tenn en renässans som ett samlar- och  dekorativt material snarare än vardagligt bordsporslin. Modernt tenn,  som är blyfritt, uppskattas för sina estetiska kvaliteter och historiska  betydelse. Konstnärer idag producerar tennfat som är repliker av  historiska mönster eller nya skapelser som återspeglar samtida  konstnärliga trender.

Slutsats
Tennfatets  historia är en resa genom årtusenden som speglar förändringar i  teknologi, konst och samhälle. Från dess ursprung i forntida  civilisationer till dess topp under medeltiden och renässansen, och dess  nedgång under den industriella eran, har tenn förblivit ett  fascinerande material som förbinder oss med det förflutna.