Glimmingehus, kuverttallrik i tenn från Munka Tenn
Underläggstallriken är en praktisk del på middagsbordet. Den skyddar bordet från värme såväl som fläckar då man råkar spilla.
Glimmingehus underläggstallrik höjer också dukningen till en annan nivå och är en klassiska högpolerade kuverttallrik i tenn! Till skillnad från silvertallrikar / silverpläterade underläggstallrikar behöver de inte heller putsas utan håller sig skinande i många år.
Med en vikt av 0,65 kilo är detta en underläggstallriken för att skapa ett lyxigt intryck. Den har en diameter på standardmässiga 30 cm och är tillverkad av blyfritt tenn.
Glimmingehus är kuverttallriken som skapar ett bord som utstrålar lyx och stil. Med sin vackra högpolerade finish kommer detta att vara en stor hit på dina middagar. eller varför inte ha den framme jämt som en del i matbordets dekoration, även när det inte är middag!
Lite historia om tenn och tenntallrikar / tennfat
Forntida ursprung
Användningen av tenn, en legering främst bestående av tenn blandat med små mängder koppar, antimon och ibland bly (vänligen notera att det tenn vi använder är blyfritt och därför också matsäkert), går tillbaka till bronsåldern. Arkeologiska fynd visar att tenn användes av egyptierna så tidigt som 1450 f.Kr. De använde tenn för att tillverka en mängd olika föremål, inklusive tallrikar, skålar och andra redskap.
Romerska tiden
Under den romerska perioden blev tenn mer utbrett i hela Europa. Romerska tennföremål, inklusive tallrikar och koppar, har hittats på olika arkeologiska platser. Tenn föredrogs för sin hållbarhet och relativt enkla tillverkning jämfört med andra metaller. Legeringen var särskilt populär bland medel- och överklassen.
Medeltiden
I medeltida Europa, särskilt från 1100-talet och framåt, blev tenn det föredragna materialet för bordsporslin bland de rika. Tennfat, ofta graverade med intrikata mönster, var vanliga i adelsmäns och förmögna köpmäns hushåll. Under denna period etablerades också gillen som reglerade kvaliteten och produktionen av tennföremål.
Renässansen
Renässansen, som sträckte sig från 1300- till 1600-talet, såg att tennföremål för det dukade bordet blev ännu mer utsmyckade och konstnärligt betydelsefulla. Mönstren på tennfat blev mer detaljerade och innehöll ofta scener från mytologin, bibliska berättelser eller heraldiska symboler. Tenn blev också mer tillgängligt för den framväxande medelklassen under denna period.
1600- och 1700-talet
1600- och 1700-talen markerade toppen av tennets popularitet i Europa och koloniala Amerika. Tennfat var allmänt förekommande i hushållen, och framsteg inom hantverkstekniker ledde till ett större utbud av former och storlekar av tennföremål. Dock började införandet av porslin från Kina och förbättrad glasproduktion utmana tennets dominans.
1800-talets nedgång
Under 1800-talet började tennets popularitet avta på grund av flera faktorer. Den industriella revolutionen medförde massproduktionstekniker som gjorde porslin, glas och försilvrade föremål mer överkomliga.
Modern tid
Under 1900- och 2000-talet upplevde tenn en renässans som ett samlar- och dekorativt material snarare än vardagligt bordsporslin. Modernt tenn, som är blyfritt, uppskattas för sina estetiska kvaliteter och historiska betydelse. Konstnärer idag producerar tennfat som är repliker av historiska mönster eller nya skapelser som återspeglar samtida konstnärliga trender.
Slutsats
Tennfatets historia är en resa genom årtusenden som speglar förändringar i teknologi, konst och samhälle. Från dess ursprung i forntida civilisationer till dess topp under medeltiden och renässansen, och dess nedgång under den industriella eran, har tenn förblivit ett fascinerande material som förbinder oss med det förflutna.